Det var nästan så att fåglarna kvittrade och buskarna knoppades när solen äntligen bröt igenom det genomtjocka gråa molnlagret i helgen. En tanke flög i luften, kanske handlade det om golf, eller var dt bara för att man såg något golfslag på ViaGolf. Nåväl det stannade vid en tanke.

Hur som helst, långt där borta i horisonten börjar vi nu kunna skönja den 21:a säsongen tillsammans med Birdieboys. Trots allt så längtar man lite, att få krypa ur sitt ide, sin dvala och umgås och snacka lite skit igen. Kroppen värker, padelspelandet gör att ryggen känns, rödvinet gör sig gällande i tårna husbryderier gör att panodil inte hjälper. Det är snart dags för lite grönarbete, släppa tankar och bekymmer och bara vara några timmar tillsammans med bästa gubbarna.

Givetvis behöver vi sätta en agenda för året och sedan se till att alla är taggade och klara. Själv skall man se om man nu får med Lalle och Kent på lite träning, nu när man skall bli klubbkompisar. Skogbyeran är passé, de senaste 5-10 åren har det ju bara blivit 2-3 rundor om året där nere, dyra rundor. Kanske skall vi testa TopTracer ihop. Sedan får vi se om man får med herr Nilsson på tåget? Får väl göra ett övertalningsförsök över en pizza och ett äkta glas rött. Hur som helst kan det onekligen bli mindre spel nu när möjligheterna flyttats närmare.

Hur gick det nu i fjol?

Som det brukar säger många, men det är ju inte hela sanningen. Visst Börje tog hem Cupen förra året och Simonsson vann prestigefyllda lagtävlingen med det fantastiska priset att få ordna avslutningen kommande år. Micke som inte fick räkna sin 61:a i Tyskland kammade hem korthålsligan. niklas knep längsta drive och peter närmast flagg.

Men vet ni vad? Nu är det ett nytt år med nya möjligheter till misslyckande och förträffliga övernaturliga rundor. Varmt välkomna till 2023.

Sharing is caring!